När natten är ung

När natten fortfarande är ung och månen ännu inte har intagit sin tron på himlen är jag vaken. Genom fönstret betraktar jag gatan utanför. Skuggorna färgar världen grå och enstaka människor rör sig i mörkret. Under ett ögonblick existerar jag med dom, ensam i mörkret.
Jag minns min barndom. Ljumma sommarkvällar då jag nyfiket betraktade världen. Jag frågade mig själv vem jag var. Vilket mitt öde var eller vad som skulle ske.
Samma frågor finns kvar idag och ibland när natten fortfarande är ung kommer de smygande igen. Får mig att fundera över min existens.

Hennes andhämtning är tung när hon sover. Jag betraktar hennes ansikte, avslappnat där det vilar på kudden. Jag undrar vad hon drömmer. Finns samma frågor hos henne som hos mig?

Någonstans inom mig finns svaret. Ett svar jag alltid vetat och som jag alltid kommer att bära med mig. Svaret på alla frågor som någonsin ställts och som kommer att ställas. Det är inget svar som kan beskrivas med ord utan en känsla. En känsla som fyller mitt sinne med frid och kärlek. Får mig att bli varm och tömmer mitt huvud från tankar. Det är bilden av ett nyfött barn eller ett förälskat par. Första dagen på sommaren eller att återse gamla vänner på nytt.

När natten fortfarande är ung somnar jag om och drömmer om lyckliga stunder.