Ända sedan jag var liten har jag älskat böcker. En stor anledning var nog att jag varje jul och födelsedag sedan ett års ålder fick en ny bok i present. Detta var en tradition som aldrig bröts. Vi läste och diskuterade sedan över en varm kopp te till sent inpå natten. Fantasi var för mina föräldrar aldrig ett skällsord utan en värld, lika verklig som den vi ser genom fönstret när vi vaknar. Jag trevade mig sakta igenom verk av Tolkien, Stephen King, Gaiman och de formade min värld. Fick mig att drömma om något mer än det jag upplevde i min vardag.
När jag hade tråkigt skapade jag historier där jag spelade huvudrollen. Ibland en hjälte som styrde sin färd genom otaliga faror. Inspirerad av saker omkring mig byggde jag därigenom en spindelväv av litturgiska äventyr och jag fann trygghet.
Böcker är något fantastiskt. Det får människor att drömma sig bort, skapa sina egna historier utifrån den person de är. Historien i en roman ger dig grunplåten men det är du som sedan skapar detaljerna, miljön och ger fantasin ett konkret ansikte.
Idag lyssnar jag på Paolo Coelho och ännu en gång förvandlas jag till den drömmande pojke jag en gång var.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Så sant som det är skrivit. Jag älskar att läsa, önskar bara jag haft de diskussionerna du hade med dina föräldrar - kanske hade jag haft en bättre fantasi då?
fantastiskt att få läsa och diskutera. även jag kan sakna något sådant...
Skicka en kommentar