Söndag

Ännu en söndag går mot sitt slut och mörkret sänker sitt ansikte över Oslo. Mellan vajande flaggor och urdruckna flaskor födds drömmar om framtida äventyr. Jag går längs en gata med hus som ur en saga. Mina drömmar nedpackade i en svart axelväska, noggrant arkiverade mellan ark vita som snö. Målet med färden har bleknat bland graffiti och vintagebutiker. Vi är många på den här färden, tänker jag. Vissa stannar och vissa försvinner på en buss i fjärran. Det enda som finns kvar är telefonnummer som jag aldrig kommer lära mig.

Jag funderar över min tillvaro. Saker jag vill förändra eller behålla. I en lägenhet någonstans finns mitt liv, i en tillfällig form, redo att packas upp. Mina tankar går vidare mot ett hus beläget mellan lummiga träd. Bland hus som tyst drömmar om år som gått och en tid som aldrig kommer åter. Mitt liv finns där också, uppsorterat i högar. Bland känslor, minnen och magi väntar de på mig.

Åter

Solen lyser in genom mitt fönster och väcker mig till ett vårvarmt Oslo. Vinden fläktar mitt ansikte och doften av kaffé får min livsgnista att tändas. Jag betraktar staden genom ett grönskande lövverk. Hundar, pingispelande ungdomar och flickor i korta kjolar. Livet känns på så många sätt enklare när solen skiner och skratt hörs mellan husen.

Den senaste tiden har varit en bergodalbana av känslor, minnen och upplevelser. Jag har rest genom en tid som var och vänt tillbaka till nuet. Det har varit slitsamt och tärt på mitt sinne men långsamt hittar jag en väg att vandra.