Tankar

Jag tänker mycket dessa dagar. I stunden mellan vakenhet och sömn. När hennes andhämtning har blivit långsam och det är tyst i rummet. Då kommer tankarna vandrande. Ibland förflyttas jag tillbaka till min ungdom. Innan plikter och ansvar. Då livet varade för alltid och vänner skapades på ett ögonblick.
Jag funderar över hur livet har utvecklats, på gott och ont. Hur min identitet formats och stöpts för att sedan förlora sin styrka.
Kanske tänker jag för mycket. Då och då skulle jag nog helst av allt inte tänka alls. Låta intrycken sippra igenom mig som vatten i en fors. Andra gånger tänker jag för lite och låter känslor och impulser styra allt.

Jag tänker därför är jag, har det sagts. Stämmer det verkligen? Vem är jag om jag inte tänker. Om mitt flöde stillas till en tystnad, vem är jag egentligen då?

Mina tankar fortsätter att vandra. Kanske kommer de någon gång att finna sitt mål.