Dagen D

Dagen närmar sig. Dagen då jag blir visare, äldre, klokare, får ångest och förhoppningsvis fint väder. Det känns märkligt. Min födelsedag var mycket en dag som mina föräldrar firade. Själv har jag aldrig firat den i någon större utsträckning. Det känns främmande att jag ska fira att jag överlevt ännu ett år på denna jord eller det kanske är en bedift värd att skålas för när jag tänker efter.
Oftast såg mitt födelsedagsfirande ut på ungefär samma sätt varje år. Jag åkte till mina föräldrars hus i Värmland. Det bjöds på hemgjord tårta som min min mamma skapat med lika delar kärlek och jordgubbar. Presenter var inte viktigt men dök alltid upp fast jag bestämt sagt ifrån att jag inte ville ha något. Bordet dukades i trädgården och kaffet doftade ljuvligt. Min pappa höll något improviserat tal om hur åren går och vi lär oss av livet eller var det tvärtom? Sen brukade han bli sentimental och komma in på hur det var när jag var liten. Min mamma sträcker på sig och bestämt hävdar att hon fortfarande är längst i familjen.

Nu är mina föräldrar borta. De har fortsatt sin resa till en plats jag någon gång kommer att besöka men förhoppningsvis inte ännu på ett tag. Jag hoppas och tror att de är lyckliga även om de inte längre kan fira min födelsedag eller kanske de gör det, vem vet?
Vad jag ska göra på dagen d återstår att se. Kanske kollar jag på tv eller solar om vädret är fint. Från att ha varit en speciell dag har den nu förvandlats till en av många.
Fast trots allt hoppas jag att det ialla fall inte regnar då.