Ljuset i mörkret

Negativitet är som mörker. Vad är egentligen mörker?
Om du ser på mörkret kommer du att märka att det inte är något alls.
Det är frånvaron av något.
Du kan slå på ljuset så försvinner mörkret.

Men till exempel ljuset från solen, kan inte göra sig av med det negativa.
Det kan göra sig av med mörkret men inte det negativa.

Så vilket ljus ska du slå på för att göra dig av med det negativa på samma sätt som ljuset från solen tar bort mörkret? Ljuset av beslutsamhet, av sanning och av vilja. Ditt inre ljus.

Kämpa inte emot mörkret. Var inte bekymrad för det ens. Slå på ljuset så försvinner mörkret. Vrid upp ljuset av beslutsamhet. Negativiteten försvinner.

Nu kanske du säger: "det låter härligt". Det låter för härligt ut. Men det är något helt äkta.

Vänlighet, kanske...

Jag har en bra personlighet. Det är något jag är stolt över och som jag faktiskt har ansträngt mig för att utveckla. Mina föräldrar fostrade mig till att vara ödmjuk och vänlig. Detta är något som jag försöker att ständigt påpminna mig själv om. Jag är stolt över den person jag är även om det natuligtvis finns saker jag skulle vilja ändra hos mig. Jag är även stolt över att jag är en bra lyssnare och ibland kan komma med stöd och råd till människor i min närhet. Vikten av att ha någon som du känner du kan prata med när du behöver det är så otroligt stor och att kunna fylla den rollen är priviligerat.

Fast egentligen är jag inget mer än en helt vanlig människa. Jag har mina fel och brister men jag försöker att inte låta dom ta överhand. När jag träffar någon så försöker jag att sätta mig in i deras situation och se världen från deras ögon. Ibland lyckas jag men inte alltid.

Tyvärr så utnyttjas denna vänlighet ibland. Jag har människor som bara tar och tar. Som inte inser att när jag ger dom av min tid så ger jag även lite av mig själv. Vänlighet uppskattas tyvärr inte i dagens värld. Fin personlighet är inget man vill ha. Det gäller att lyckas, att vara den som tar för sig genom att köra över andra. Det är inte attraktivt med en person som strävar efter att vara ödmjuk och finnas där för andra.

Kommer jag då att sluta sträva efter att vara vänlig. Nej, för jag tror på en värld där människor faktiskt bryr sig om varandra. Där man slipper sitta ensam utan att ha några vänner.
Om det då innefattar att jag kommer bli utnyttjad så är det faktiskt värt det. Någon får väl ialla fall ut något positivt av det.

Jobbigt

Egentligen gillar jag inte att skriva om negativa saker här på bloggen. Människor läser och tolkar på olika sätt, saker tas ur sina sammanhang och får andra betydelser än vad de egentligen har. Dock är faktumet att jag går igenom en jobbig period just nu.

Jag söker svar men finner inga. Vem är jag? Vad är egentligen meningen med mitt liv? Nätterna kännetecknas av grubblerier över livet. Vanligtvis har jag aldrig problem med att sova men nu kan jag inte finna sinnesro att slappna av. Jag vill fly. Sälja alla mina ägodelar och försvinna långt bort. Dock vet jag innerst inne att det inte är svaret på mina problem.

Apatin sätter in. Saker känns meningslöst att genomföra. Jag tvingar mig själv att ha en strukturerad vardag. Mina glädjeämnen försvinner och jag funderar över vad som är fel med mig. Varför känner jag så här just nu?

Livet kommer alltid att kännetecknas av upp och nergångar. Vi påverkas hela tiden av saker som sker. Vilka känslor som olika händelser skapar är dock väldigt svårt att förstå ibland.

Jag försöker vara tacksam för det jag har. De speciella människor som finns i mitt liv. Jag älskar er och är tacksam för att ni finns där.

En solig dag

Molnen ligger packade över ett Oslo som långsamt vaknar efter en helg fylld med sol, bad och värme. Vi styrde vår färd mot skärgården och ett liv fritt från bekymmer. Fokuserat på maximal solbränna och kall öl i kylväska. Det är dagar som dessa man längtar effer och drömmer om under vintern. När kalla vindar drar mellan husen eller man helt enkelt har tråkigt. Barn leker på stranden. Feta och bleka män i för små badshorts promenerar längs vägen och grillarna står på rad. Vattnet är salt och botten gyttjig. Färjorna levererar last efter last av soltörstande människor beväpnade med solstolar och handdukar.

Detta är en dag som aldrig tar slut.

Dagen D

Dagen närmar sig. Dagen då jag blir visare, äldre, klokare, får ångest och förhoppningsvis fint väder. Det känns märkligt. Min födelsedag var mycket en dag som mina föräldrar firade. Själv har jag aldrig firat den i någon större utsträckning. Det känns främmande att jag ska fira att jag överlevt ännu ett år på denna jord eller det kanske är en bedift värd att skålas för när jag tänker efter.
Oftast såg mitt födelsedagsfirande ut på ungefär samma sätt varje år. Jag åkte till mina föräldrars hus i Värmland. Det bjöds på hemgjord tårta som min min mamma skapat med lika delar kärlek och jordgubbar. Presenter var inte viktigt men dök alltid upp fast jag bestämt sagt ifrån att jag inte ville ha något. Bordet dukades i trädgården och kaffet doftade ljuvligt. Min pappa höll något improviserat tal om hur åren går och vi lär oss av livet eller var det tvärtom? Sen brukade han bli sentimental och komma in på hur det var när jag var liten. Min mamma sträcker på sig och bestämt hävdar att hon fortfarande är längst i familjen.

Nu är mina föräldrar borta. De har fortsatt sin resa till en plats jag någon gång kommer att besöka men förhoppningsvis inte ännu på ett tag. Jag hoppas och tror att de är lyckliga även om de inte längre kan fira min födelsedag eller kanske de gör det, vem vet?
Vad jag ska göra på dagen d återstår att se. Kanske kollar jag på tv eller solar om vädret är fint. Från att ha varit en speciell dag har den nu förvandlats till en av många.
Fast trots allt hoppas jag att det ialla fall inte regnar då.

Give me that music, baby!

Någon frågade mig varför jag kallar mig dancing theo. Jag svarade att jag dansar genom livet. Det är min filosofi, det är mitt sätt. Rytmen finns där och den fortplantar sig genom min kropp. Den har ett eget liv och jag känner det. Mina ben och armar vill röra sig. Beskriva det budskap som de känner av. När jag låter mig uppslukas av livets musik finns det inga problem, inga hinder bara flöde.

Så upp med volymen och kör...

Älska, älska inte

Det är inte lätt med kärlek. Även om tusentals och åter tusentals människor har beskrivit den, berättat om den, analyserat den så är den fortfarande lika magisk, lika förtrollande och lika oförutsägbar. Den är olika för alla. Vissa upplever kärlek vid första ögonkastet. Andra får vara med om en långsam resa där känslorna växer dag för dag. Ibland upplever du olycklig kärlek och önskar att detta med känslor och annat bara ville försvinna.

Så ibland tar kärleken slut. Det som från början skulle vara för evigt fick helt plöstligt ett bäst före datum. Känslan av lycka ersätts med en känsla av sorg, besvikelse och tappad självtilit. Du tänker att detta med kärlek inte är för dig. Alla andra har det bra och är lyckliga varför kan inte jag få vara det? Du hör klyschor som att tiden läker alla sår och det är bättre att ha älskat och förlorat än inte älskat alls.

Vill du ha ett svar? Vill du ha en lösning? Tyvärr finns det ingen. Kärleken följer inga regler. Den dansar i natten och följer sin egen väg. Det enda vi kan göra är att låta oss svepas med på vinst och förlust. För till slut förtjänar vi alla att vara lyckliga och att älska och bli älskade.